Senaste kommentarerna i forumet

När suget sätter in gör detta istället: [ditt bästa tips)!

Mitt tips: gå ut en runda i skogen/parken/stranden/city. Gå och gå tills du känner dig bättre. Rulla axlarna bakåt och sträck på dig för du är så bra som fixar detta! Du är så jävla bra!

När suget sätter in gör detta istället: [ditt bästa tips)!

Mitt tips: gå ut en runda i skogen/parken/stranden/city. Gå och gå tills du känner dig bättre. Rulla axlarna bakåt och sträck på dig för du är så bra som fixar detta! Du är så jävla bra!

Dag 20 och snart 3 vita veckor....tänkte nyss att idag är det ju fredag o tänker knappt på fredag=vin drickar dag....måste ju räknas som en stor framgång att man slutat tänka på vin/öl trots allt med helg, vår, uteserveringar osv
Ha det underbart där ute !

Grattis till dina dagar, starkt jobbat ???

Hej,
Jag känner att jag dricker för ofta alkhol och många gånger blir det även för mycket tycker jag. Jag vill ändra detta! Komma tillbaka mer till träning och vara snällare mot min kropp å knopp.
Jag vill sluta helt som det känns eller om inte helt ska det få förekomma ytterst sällan i mitt liv. Blir även rädd för har alkoholism i min familj ovh släkt, min pappa blev tillsist nykter alkoholist och farfar drack också mkt.

Så nu känner jag att jag vill få bort denna vana i mitt liv.. den har smugit sig in på olika sätt, laga mat/ dricka vin, AW, ses över ett glas, varva ned ta ett glas, stress, energikälla mm

Jag behöver ändra mitt tänk när det kommer dem där stunden, jag tänker å mysigt och suget kommer..
Finns det nån bra kbt litteratur ? Jag behöver verktyg.. hur startar jag ? Och så jag inte faller tillbaka för känslan.
//Maja

...ger mig maxad ångest. Ingen ska komma in bakom mina murar...så tänker jag. Förstår att det är förödande för mig. Men jag vill klara mig själv, vara stark, fasaden får inte rämna. Jag måste klara detta själv. Jag vill inte vara svag. Jag vill inte behöva hjälp.

..och mina lögner. Det känns som jag tittar på mig utifrån. Ser mitt liv verkligen ut så här. Hur.är det ens möjligt att falla så långt i från sanningen. Vad inbillar jag mig att livet ska ge mig i onykter tillstånd. Inte ens en känsla av frid infinner sig längre. Jag vill inte visa utåt vad som händer...ändå har det inträffat flera gånger denna vår då jag inte har kontroll alls. Läste Vinägers "dag" och naturligtvis var det lika med min dag. Usch vilken hemsk känsla detta är..
total kontrollförlust och förnedring. ALLA ser och förstår..pch jag låtsas som att allt är normalt. Å fy vilken ångest.

Underbart att höra! ?
Är även jag oerhört tacksam över denna bubblande energi. Måste lagra den känslan på ett lätt tillgängligt ställe i minnet.
Hoppas att solen gör oss sällskap under vår resa och att styrkan går att finna då mörkret tränger sig på!

Solen tar tametusan. Sakta men sälert börjar lite färg komma tillbaka från vinterblek hy. Ååååååh det ska bli så jävla najs med sommar! ?
Jag är ett sommarbarn ut i fingerspetsarna. Det är då jag mår som bäst. Alltid gjort. Hösten vintern och våren brukar vara svåra XD.
Men denna vintern har ändå gått riktigt bra. Skönt ^^

Var ut på upptäcksfärd i förmiddags. Hittade ett spår. Tydligen ligger det ett naturreservat här, inte alls lång i från min lägenhet. Vilket är helt jäva FANTASTISKT?! Kan se mig och vovven gå massa promenader där. Kanske till och med kan ta upp löpningen igen. Om jag håller mig frisk tillräckligt länge.

Kom hem, käkade Lurre, satte mig på balkongen drack kaffe, åt en chokladboll. Vilade. Lyssnat lite på tedtalks, njutit av livet.
(Fortfarande tvärförkyld. Men inte döende. Alvedon/nässpray/halstablett/vatten/vila= fungerande jag).

Chefen påminde att jag behöver sjukintyg om jag inte kommer tillbaka på måndag. Så jag får la maka mig dit igen. Fyfan vad jag inte vill det. Inte haft ångestpåslag på hela veckan hemma. Men får det så fort jag tänker på arbetet. Korrelationen är hög. Snart slipper jag den skiten ?

Anyhow! Nu blir det tvätt och disk. Sen bad och bok och tidig säng ❤️
Tror jag brännt mig lite i ansiktet ??

Fridens?

Bevisa för dig själv att du klarar det på ren vilja. För dig och din skull! Men känslan som kommer aty "vara duktig" inför familjen kan vara jobbignog för att få en på fall igen. Att visa upp "en annan sida" av sig själv är jobbig. Därför mobbare etc har svårt att sluta. Vår identitet är så stark - även om den enbart är fabricerad mentalt i våra egna huvuden...

Förknippar du det med alkohol eller att njuta av en kyld dryck? Du kommer så klart sakna ruset men lär om hjärnan att stunden blir lika bra med något annat kallt. När vi var barn saknade vi inte alkoholen.

Håller mig nykter o livet är rätt bra. Kämpaglöd önskar jag er alla som har det tufft just nu!!!

Hang in there!!!!!

Bara en liten hälsning!!! Grattis igen! Mår bra o är nykter. Har druckit en (1) öl av misstag. Ganska rolig historia. Var i Spanien på restaurang för ett par v. sedan, och frågade om de hade olika sorter med alkofri öl? (En del är rentav äckliga). "Only Heineken" svarade servitören. Ok!

Vi skålade, och ölen var f-n den godaste a-fria jag druckit! Berättade o pratade m sällskapet om det. Drack lite mer innan jag började kika på etiketten: 5%. Vanlig starköl. Inte undra på att den var god......Drack hela (33 cl) o tänkte att nu slipper jag iaf ranta runt hemma o leta efter denna alkofria Heineken.....

Så kan det gå!
Nyktra kramar från Anders?

Helgen börjar närma sig och det känns skitbra att jag klarat hela veckan utan alkohol i kroppen. Det känns som att jag har bevisat för mig själv att jag kan klara det, och mitt alkoholsug just nu är sjukt stort. 27 grader och strålande sol.

Jag vet att det kommer bli jobbigt, men jag kommer inte vika ner mig. Har lovat att jag ska köra det en dag i taget, och inte ens ta en gnutta alkohol.

Men som alla vet så accocierar man helgen med alkohol och jag börjar redan känna hur kroppen blir stressad över att inte dricka alkohol i helgen.

Annars känns det riktigt bra mentalt, mycket bättre än vad det brukar vara. Så antar att det bara är att kriga på och inte lyssna på dessa sjuka impulser in kropp ger mig.

Ok så idag är det dag 15 som nykter och med Antabus. Igår var första dagen det kliade lite i kroppen och jag ville dra i mig en flaska vin för att känna mig lugn och trygg hemma i soffan. Men då vill jag tacka Antabusen för att jag kunde slå bort tanken på en gång. Även om impulsen var stark så visste jag ju att det inte skulle gå, att jag inte skulle uppnå den känslan jag ville åt. En stor räddning, annars hade jag garanterat druckit.
Sen vill jag tipsa om att skaffa en app som räknar dagar. Det ger en tillfredställelse att plocka fram den och se att nu har det passerat ännu en dag där jag har gjort rätt sak. Och se fram emot att se den siffran bli högre och högre.
Tack

...till antabus-klubben :)
Jag är både fascinerad och skrämd av hur sjukt svårt det ska vara att sluta själv?!?!
Känns ju verkligen som man blir radiostyrd mot alkoholen. Har börjat förstå det där steget kring att vara maktlös inför alloholen.

Bra beslut med antabus!!! Den har räddat mig från återfall säkert 10 ggr sista 2 månaderna jag varit nykter.

Personligen tänker jag ta antabus hela året så jag får ordentligt med tid av att

1. Testa alla aktiviteter som varit förknippade med a (dvs alla o hela livet) :)
2. Bygga rutiner o strategier för hur jag ska kunna cykla själv utan stödhjulet antabus.

Hur tänker du kring antabus och framtiden?

Nu gäller det att behålla viljan och styrkan, idag är det samtal hos terapeuten och bara erkänna att jag behöver den hjälpen. Måste få lära mig att hantera stress och trötthet, eller behöver lära mig hantera livet.

Kom att tänka på HALT och att jag måste lära mig sätta foten på bromsen när de känslorna kommer. Fast min drake vill ha vin i alla möjliga och omöjliga situationer, värst är eftermiddagar på väg hem från jobbet.

Lusten av att stänga av snabbt och effektivt, sen att jag vaknar som ett ras har jag ingen tanke på då.

De sägs att jag både är klok och kunnig i mitt jobb, vore bra om jag kunde använda det även på mig själv men det funkar inte. Jag hoppas att jag en dag kan komma dit, när jag är lika klok med mig själv som jag kan vara med andra.

Så väljer att vara nykter idag och önskar er en fin dag med era val// Strulan

Du är inte svag, är styrka att ta hjälp och önskade att jag insett det tidigare. Tycker det är klokt att ta hjälp av antabus och ge beroendet en riktig match// kram Strulan

Då var man här igen, det där underbara ruset avtar och man mår ”som man förtjänar” Jag är så trött på mig själv.. varenda jävla gång. Tänker att jag ska köpa 2.8or(öl) för att minska suget, men lik förbannat blir suget för stort och man hittar en anledning att sticka till systemet ifall man skulle få panik.. jag är så trött..
jag sviker mig själv och andra gång på gång. Och jag tänker väl att ”helgen funkar väl” men det slutar aldrig där, utan ångesten dagen efter väger så tung att återställaren känns som livets elixir. Men bara en återställare? Eller.. jag vill ju bara slippa vara bakfull..? Okej en till öl, vill ju inte att den första ska hinna gå ur så jag mår dåligt och får ångest igen! Attans.. dags igen.

Dessa lediga dagar från jobbet, mer av en tortyr av frestelser man svårt motstår..

Jag förnekar såklart.. För min familj, alltid gjort. Men såklart dom vet och förstår hur det ligger till

Längtar efter jobbet igen. Då man kan återgå till det vanliga livet igen, och känna sig stolt som en nykter person likt alla andra normala människor.
För det klarar jag, så länge jag har något att göra, jobba/aktiviteter. Det är ju det när man kommer hem sen, och ångesten kommer.

Men nu sitter man här, som man lovade sig själv.. jag vill inte mer, det räcker nu! För 99e gången.. Hur fan gör man?

Jag vet, sök hjälp, men det är inte lätt..

Då va man igång igen, drack ett gäng öl i tisdags och 10stycken Coop öl idag. Inga starka saker och mkt lugnare än vanligt.
Men ändå..å nu kan jag inte sova för att jag drack, då vill ju kroppen ha mer.
Har bokat tid för antabus på onsdag, så det kommer jag köra på tillsvidare.
Ser ingen annan lösning, för en svag människa som inte kan låta bli.
Trodde verkligen jag skulle klara det själv, men tog fel ?

Jag pratade med min farfar idag, han är en pensionerad men fortfarande aktiv psykiatriker. Han sa att han alltid kommer vara på min sida och försvara mig. Det var precis det jag behövde. Han hjälper mig också i form av medicinsk rådgivare typ. Jag vet iaf att jag har honom vilket betyder allt för mig då han är min förebild. Jag tror ändå att det kommer bli okej. Han sa något liknande att han var beredd att läxa upp mina föräldrar men än så länge har han tystnadsplikt tills jag ger mitt okej. Fan... asså älskar honom så jävla mycket. Han vet allting om mig, mina självskadebeteenden, min sexualitet, överhreppet jag var med om som 17-åring. Mer än jag någonsin önskade, han är den mest toleranta person som finns, på riktigt, ingenting jag säger får honom att rynka på ögonbrynen eller ställa konstiga frågor. ❤️

Känns underbart! Aldrig mer en flaska vin varannan dag för att stänga av. Nu är det slut och jag ska tillbaka till livet igen. Mkt har släppt redan såsom en del av den sociala ångesten och sväljfobin som mitt missbruk ledde till. Och så hypokondrin,, Men det är en lång väg kvar. Att man kan känna en sån skillnad på en vecka ...

Tack för era peppande svar!!? De stärker! Känns härligt att veta att ni likasinnade finns här! ? Ibland är jag dålig på att svara på andras inlägg trots att jag läser här dagligen.

Jag skulle inte räkna dagar. Men gör det nu i alla fall. Lite som ett experiment. Jag vill se utvecklingen. Jag fick ett sug idag. Whisky. Kl 20:00. Satt i badet efter träning på gymet. Och blev galet sugen på whisky. Jag lät känslan vara där. Tanken eller känslan i sig är ju inte farlig. Jag kan välja hur jag agerar på den. Efter en kort stund försvann suget. Så vad ÄR det där suget?
En tanke uppstår om att whisky skulle få mig att må bättre, varva ned, bli mjuk i kroppen.
Kroppen reagerar direkt med en känsla av begär. Sådär vill man ju må. Men när man drar tanken vidare till måendet när man druckit det glaset. Sen då? Jo, då vill jag ha mer av den känslan och fyller på med mer whisky. Den logiska delen i mig har ju domnat bort. Så jag lyssnar på alkoholisten i mig som tycker att fylla på är en fantastisk idé. Så jag fyller på. Mer, bara lite mer, bara lite... så domnar jag bort, den sköna känslan är avlägsen, kvar finns en bortdomnad kropp med bortdomnad hjärna. Som somnar. Vaknar av att hjärtat vill pumpa ut giftet. Ångesten river i en pga alldeles för låga nivåer av alla lyckohormoner kroppen kört slut på. ”Varför gjorde jag det här dumma igen? Nu måste jag ta tag i problemet.. nä nu är det dag 1 på nykterheten. ”

Lyckan just NU är att i verkligheten är jag NYKTER! Jag behöver inte tro på tanken om att alkohol på nåt vis för livet bättre! Bortdomnad, så man inte känner sina problem, javisst. Men inte bättre.
Inget blir bättre av alkohol.

Allt blir bättre av nykterhet.
Oavsett anledning till att dricka: ensamhet, sorg, social fobi, trauma, tristess, stress, lycka... allt det här orkar man ta tag i när man bestämt sig för att vara NYKTER!

Jag trodde att jag inte kunde vara social och avslappnad utan alkohol.

Imorgon ska jag på AW . Ser fram emot att umgås med vissa arbetskamrater. Vad jag ska dricka är inte ens viktigt. Hoppas på god mat och många skratt! Sen kör jag hem till min familj. Nykter!
Jag önskar oss alla styrka och LUGN att vara nyktra!?

Håller med Vinäger....du sprider positiva känslor och inspiration JoYo !
Jag är också på dag 19 idag....hade min timme som löpcoach idag o sprang till Slottsskogen i det fina vädret....o OJ vad alla uteserveringar var fyllda med drickande människor, tänkte här kommer jag springande o se vad duktig jag är, springer istället för att dricka, kände mig ack så stark !!!

Nu har det gått en vecka sedan jag drack senast. Fast jag har ju inte fått något riktigt ”infall” då jag får för mig att jag kan supa till en kväll utan att det skulle få konsekvenser. Så jag känner mig lite nervös över hur jag kommer att klara mitt första infall när det kommer. Det borde vara snart tänker jag...
det vore typiskt att jag börjar tänka ”nu har jag ju inte druckit på massor av dagar, så nu är det väl inga problem.” Men måste påminna mig om att det visst är problem...