Senaste kommentarerna i forumet

Nu är det nog, måste verkligen bli av med detta skitliv och alkoholen! Har provat kommunens hjälp, men den har lämnat mycket att önska.
Imorrn blir första samtalet att boka av dessa möten och köra här ist. Inkl en stödgrupp lokalt kvällstid.
Kämpa på alla fina <3

Jag känner verkligen igen att stänga ner för återhämtning.
Kram

Väldigt, väldigt många kämpar i olika grad för att bli fria från beroende.

Du verkar ha funderat en del på hur du ska göra. Det är jättebra. Bra också att du läser andras inlägg. Där kanske du kan få ytterligare tips på hur du ska klara det. Hur ser ditt liv ut?
Kram

Du klarar det här.
Vad är det som händer? Vilken slags panik, är det generellt för att du ramlar ner i ett mönster du inte vill egentligen, eller panik fysiskt att du har för mycket i kroppen?
Livet finns när du kommer tillbaks också. Tappa inte greppet.
Tänker på dig.

Jag känner mig oönskad, bortvald. Jag är säker på att ingen tycker om mig, och att det är som det ska, naturligtvis skulle ingen välja att vara med mig om det fanns någon annan att välja på. Jag försöker och försöker och försöker förstå vad som händer, om det är någonting som händer, eller om det bara är som det känns. Jag vill lära mig förstå skillnaden på verkligheten och min låga självkänslas tolkning av verkligheten, men jag har ingen aning. Jag vet på riktigt inte om mina barn ogillar att vara med mig eller om det bara känns som att de gör det, och jag har ingen aning om hur jag ska få veta det objektiva i situationen. Om de tycker att jag är helt värdelös att vara med så är ju det här projektet att skapa ett liv tillsammans med dem bara helt själviskt, jag borde vara låta dem vara. Det är mitt behov att vara med dem. Jag tror att jag någonstans är med på att jag har snurrat till det men jag hittar inte ut. Vad är det verkliga.

Rödd på ett diffust sätt, visste inte vad jag var rädd för. I efterhand har jag tänkt och bearbetat. Jag var rädd att han skulle sluta dricka när jag hade lämnat och att någon annan kvinna skulle få honom nykter. Helt galet att jag kunde känna så men det gjorde jag. Då skulle någon annan dra nytta av allt mitt slit typ. Grejen är ju att om en alkoholist slutar dricka gör han ju det för att han har kommit till insikt och vill sluta. Det har nog väldigt lite med andras insatser att göra. Jag har varit singel i över ett år nu och lever? så det ör inget att vara rädd för. Visst känner man sig ensam ibland men det är en sund ensamhetskänsla. Som går att göra något åt. Det var sju resor värre att känna sig ensam i förhållandet. Mitt ex hör fortfarande av sig ibland och påstår att han älskar mig och saknar mig. Det gör han säkert men flaskan ör fortfarande hans stora kärlek. Även om han skulle sluta dricka så skulle jag inte vilja gå tillbaka tror jag. Dels att leva med skräcken för återfall och dels att jag tycker han gjorde oförlåtliga saker gör att det känns hopplöst. Hoppas du hittar en väg som känns bra för dig❤️

Tack för stöd. Perioderna uran alkohol har blivit färre och förre. En del av min plan är att få chans att skriva ner det. Jag erkänner att det inte kommer att bli enkelt. Antagligen det svåraste jag gjort. Alkoholen stillar min brinnande hjärna så pass det är enda utvägen ibland. Men jag vill inte ha den vägen längre. Så dels måste jag undvika att utsätta mig för situationer dör alkohol finns med, i alla fall till en början. Sen ska jag se till att lägga mitt fokus på på något meningsfullt för att förskingra tankars helt enkelt. Mina barn är en bra idé. Men det är så hemskt att det inte alltid räcker. Alkoholen är stark. Det hjälper också mycket att lösa alkas inlägg hör. Helt plötsligt är man inte ensam. Tack för det

Nej, innerst inne vet jag att jag förtjänar bättre, men det ör som om hela han håller mig i ett grepp om hjärtat. Det är väl mitt medberoende som spökar. Är då rädd att bli ensam, fast jag har mina barn. Jag har aldrig varit singel och det känns som om jag skulle gå väldigt svårt att lita på någon framöver. Och när vi har det bra, är det ju ok. Fast egentligen aldrig så som jag skulle önska mig att livet skulle vara idag. Allt i mitt liv kretsar ju kring hans nykterhet och hans eventuella dåliga mående.
Känner du också igen beteendet att alkoholisten försöker skada dig för att skaffa sig ett eget utrymme? Och sedan kommer han springande när du drar fig undan?
Kram

Hej "Vilsen flicka"!
Iron Will har gett dig kloka råd. Som jag ser det har du inget val i nuläget, du säger till och med att du "älskar alkohol och inte kan tänka dig ett liv utan det"!
Det säger en hel del om din relation med A. Jag råder dig verkligen att ta åtminstone 3 vita månader och sedan utvärdera detta. Själv tänkte jag nyligen 3 månader nykter, men ju mer min förnekelse släpper börjar jag inse att 3 månader inte räcker på långa vägar, med tanke på hur jag misshandlat mig själv och min kropp. Just nu lutar det åt nykter till Midsommar, yeah!
Dag 13 idag??
Önskar dig lycka till vad du än kommer fram till. ☘
/Nattflickan?

Hej "Jag älskar min familj"!

Jag är själv ny med bara några dagar härinne, vill ändå hälsa dig välkommen hit? Här finns så mycket hjälp och kloka erfarenheter, du har kommit rätt!
Skickar styrka ?
/Nattflickan ?

..utan mer, som i att jag vet med mig att jag är en känslig figur, där det är mkt toppar och dalar..

Förhoppningsvis, gör avståndstagandet till alkohol mig mer jämn. Även om jag till en början använde det just som en "medicin" för bl.a. det..
funkade inte i längden förstås..
Och som sagt lite mindre ångest har det nog allt blivit..?

Kram
/Fibblan ?.

Vad skönt för dig! ??? då kan ni ju peppa varandra. Försökte ju få med min på samma tankar vid flertalet tillfällen, men lyckades tyvärr inte ?

Just nu känns allt oroligt bra! ? Vilket jag anade, min utmaning kommer börja på tisdag... då gäller det att hålla hårt i ratten när jag åker hem, så jag inte svänger av mot bolaget ?

Är verkligen jättepepp, längtar nästan till att gå och lägga mig för att få uppleva känslan att i morgon vakna nykter.

Yes, nu kämpar vi! ??

En månads semester i vindränkta Spanien.
Får panik?

Tack Wasabi?!

40 DAGAR - Det ÄR stort!
Skapade mig lite paradmusik tillsammans med ditt grattis?!

Tack för att du påminde mig och gav mig tillfälle att reflektera och insupa min framgång ?!

Varit en rättså trumpen dag annars nämligen..? och som vanligt lurar a-jäveln bakom hörnet då.. mkt tankar på alkohol och den lilla rösten som säger att två glas vin nu, vad hade det gjort..
Jobbar på, accepterar att tankarna finns där, och att jag inte behöver agera på dem bara för att de existerar. Hade helst sluppit dem, men vet av erfarenhet att ju mer jag kämpar mot dem, ju starkare växer de sig. De får finnas där och jag fortsätter göra det jag tänkt ändå.
Jag som var så säker igår. Bra påminnelse dock om att inte sänka garden s.a.s

Om du orkar ta dig igenom tråden wasabi (?) kommer du märka att det är just så det är för mig. Väldigt mycket upp och ner och det kan svänga snabbt eller ta längre tid..
Inte konstigt kanske, så är det väl för alla som bryter med alkoholen och/eller jobbar på med nya vanor. Men mer eller mindre, förmodligen. För mig mer..
Men sån är jag. Och samma sak där. Tror min lösning för att hitta rätt i detta nya är just att tillåta mig att vara precis som jag är. Det är när jag ska passas in i en andra massa former, som det lätt blir för mkt..då blir jag missnöjd, känner mig misslyckad och otillräcklig. Och då blir oxå alkoholen mer attraktiv..
Skit dras till skit. Vet inte om det är ett uttryck..nu är det, det?!

Klart vi ska stötta varandra ?!
Kramar
/Fibblan ?.

Med min sambo idag om hur jag känner o tänker så han är med på mitt spår. Ingen a på minst 10veckor. Så härligt att vi oxå kan stötta varandra i detta? hur känns allt för dig allic? Duktigt av dig finalisa?? nu kämpar vi?

40 dagar är stort. Hoppas du får en underbar, vit dag! Ska läsa hela din tråd nu, tänkte jag. Glad att vi kan stötta varandra.

FinaLisa: Haha, tack. Det är som sagt inte första gången jag försöker sluta, så jag visste att jag var tvungen att göra någonting annorlunda för att det skulle fungera. "Insanity is doing the same thing, over and over again, and expecting different results" - Albert Einstein. Jag har fått många av mina verktyg och strategier från böcker så som This Naked Mind och Alcohol Explained, vilka jag verkligen kan rekommendera.

Fibblan: Tack för svar, stöd och pepp. Jag är väldigt stolt över mina nu 24 dagar. Mer än jag har klarat av på år. Jag tror verkligen att nyckeln är att inte känna sig arg och ledsen över att inte kunna dricka. Ska man gå hela livet och känna FOMO? Nej tack. Dock kräver det ju mycket jobb att komma dit mentalt... skönt att du också börjar tänka så nu! Du har så rätt, det är vi som är vinnarna här.

Känner verkligen igen den känslan. Samma mönster för mig men problemen o frekvensen har eskalerat sista tiden. Hoppas du lyckas hindra i tid!

När man utvecklat en ovana att ofta dricka för mycket och hamnar i situationer som du beskriver ovan, så är det väldigt väldigt svårt att återfå en normal relation till alkoholen. Att trots upprepade negativa konsekvenser av alkoholen, fortsätta dricka är ett tecken på att man är ute på hal is.
Du kan ju testa att sätta upp stenhårda regler för hur mycket du får dricka och sen aldrig (verkligen aldrig) bryta mot dem. Men så fort du börjar köra llite på känn eller chansa och släppa till lite så riskerar du situationerna du beskriver. Det är en kamp oavsett om du väljer att bryta helt eller konsekvent dra ner. Det finns ingen enkel väg. Men jag skulle rekommendera dig att ta en lång vit period och testa. Sätt ett mål och försök få lite perspektiv på alla situationer alkoholen försatt dig i som en helhet. Oftast är det lite kul några timmar i början och sedan en lååång period av ångest, självförakt och ynklighet. Jag kan av egen erfarenhet säga att det inte löser sig av sig själv eller med åldern, men det kan bli ännu värre. Och en dag kanske det inte är en vänligt sinnad främling som hittar dig utslagen, eller så förstör du allt fler relationer.
Men det är ett problem som går att lösa! Och jag finner ständigt nya positiva saker med att vara utan alkoholen. Men det är ett sorgarbete att släppa den delen. Extra tufft i din ålder när så mycket kretsar kring alkohol och festande. Men då är du antagligen också mer formbar till ett nytt liv med en annan syn på alkohol också. Men jag ångrar inte att jag slutade helt. Lite kämpigt till och från men oerhört skönt, ångestfritt och andra sätt att ha kul.
Ta hand om dig!

Man ska göra det som känns rätt för en själv! Sjölv är jag på dag 41 o det har som du säger gått oförskämt lätt. Tagit sig i kragen o gett sig fan på det helt enkelt så går det. Men man måste vara på sin vakt såklart. Har själv läst boken: Jag som var så rolig att dricka vin med. Den rekommenderar jag med! Sen kanske man får ta det med måtta o känna igen sig till vissa delar då jag aldrig druckit dom mängderna jämt varje dag. Men tankar o hur man funderar är ju i mångt o mycket samma. Nyttigt att läsa o begrunda håller med dig helt där! Tack för boktipset ska leta efter den. Kunskap är makt! Ha en fortsatt härlig helg! ??

Du kanske inte känner dig stark men det tycker jag du är. Har också psykisk ohälsa, har varit så hela livet. Har gått igenom flera djupa depressioner. Vet hur det sliter ner en. Hur tungt allting blir. Att du har haft det så svårt men ändå lyckats med att ta dig ur en destruktiv relation OCH slutat dricka är ta mig fan helt fantastiskt!
Du har all anledning att vara stolt!
Du beskriver hur det känns så bra, känner igen mig jättemycket. Och du är inne på helt rätt spår, du måste satsa alla krafter du kan samla på dig själv. Smärta är en del av livet, den kommer ingen människa undan man får göra vad man kan för att minimera den så gott det går.
Det är så lätt hänt när man mår dåligt att man bara ser sina fel och fokuserar på det man inte gör istället för att se vad man faktiskt gör och lyckas med.

Du skriver att du inte kommer vidare men jag tycker det låter som att du tagit stora kliv åt rätt håll. Jättestora.
Du har slutat fly. Du har blivit en bättre mamma. Du sätter gränser.
Och det krävs mycket mod att våga vara naken. Försök att lägga fokus på allt bra du åstadkommit. Inte står du stilla. Det tar tid att läka. Klart det gör ont. Jag har själv aldrig haft någon längre relation och har inga barn men tycker det inte är så konstigt att du känner sorg över det som varit.
Kämpa på vännen.

Ja, förändringar måste ske och detta hoppas jag ska bli en hjälp att göra dessa förändringar.

Jag hoppades att nyår skulle innebära en nystart, att kraften att avstå alkoholen skulle finnas. Men det var nog dömt att misslyckas. Varför skulle det bli lättare att avstå bara för det står 2019 i almanackan. Idag är min första dag här inne och jag hoppas att detta forum ska innebär en bättre hjälp än några siffror i almanackan.

Jag är en människa med en hel del känslor i kroppen som gör att jag periodvis har ett behov att ”stänga ned”. Detta gör jag tyvärr genom att dricka alkohol, inte varje dag, inte varje vecka och inte varje månad, men när det sker så är det alltjämnt lika illa. När detta händer så försöker jag bedöva mig första dagen, andra dagen vill jag döva mitt dåliga samvete och ofta så följer en tredje dag av bara farten. Det drabbar mig och det drabbar min familj och det måste få ett slut.

Jag har inte varit inne på länge - har faktiskt inte känt något behov. Det har bara flutit på för mig. Jag klarade min vita månad utan några problem alls. Den var över i onsdags.
I fredags drack jag 2,5 glas vin. Det var inte ens så gott som jag hade tänkt?! Det var liksom... ok. Vaknade i går och hade sån himla huvudvärk och kände mig trött och fick omedelbart tillbaka den där känslan av hur pissigt alkohol är. Det är ju för tusan ett gift.
Har läst en så bra bok på sista tiden som heter This Naked Mind som liksom är till för att ändra ens inpräntade syn på hur trevligt, gott och socialt alkohol är. Istället ska man liksom omprogrammera hjärnan till att fatta att det bara är typ bensin man dricker. Som kroppen mår dåligt av på alla sätt. Och det är inte ens gott, för alla måste jobba på att vänja sig vid smaken innan de ens tycker att det börjar bli gott. Det är ju kroppens sätt att berätta för en att det här ska man inte dricka. Så sjukt egentligen.
I går kväll, lördag, tog jag ett litet glas vin till maten. Sen stopp! Det var noll problem att stanna där. Och idag är jag pigg som en mört.
Så nu är det så jag gör framöver: Bara fredagar och lördagar, inte annars. Och bara till maten, bara något ynka glas för att det är gott till mat. Sen stopp.
Och jag ska fortsätta läsa min bok som jag har kommit halvvägs i. Rekommenderar den till alla!

Jag har varit borta härifrån, ser att du också har varit det. Hur går det? KRAM!

du står högst upp på listan över skribenter här, läser varenda bokstav ska du veta.:-) Men kommenterar nästan aldrig, finns kanske inget att tillägga!